00:07:17
" Barn är bara barn"
Jag är 19 år och rädd för badplatser.
Jag är fortfarande rätt för badplaster. Det snörper i hjärtat.
Jag minns som om det vore igår när jag var liten och skulle bada i bassäng eller sjö där det fanns andra människor och barn.
Jag minns hur jag med hjärtat i halsgropen gömde mig under min handduk när jag så fort jag bara kunde tog av mig protesen och gömde den i badväskan.
Jag minns hur jag tittade mig omkring för att se om någon lagt märke till att jag nyss tagit av mig protesen. Jag minns hur jag stod där med gräset mellan tårna. Lockigt hår, bruna ögon. Endast 6 år gammal.
Endast 7,8,9,10,11, 12, 13 och upp till idag.
Jag är fortfarande rädd för badplatser.
För att det påminner mig om de där känslorna. De där otroligt gnagande känslorna som sved i hjärtat.
Känslan av att stå vid min handduk på mina ynkliga barnsben, och försöka att på dessa ben ta mig genom vad som för mig kändes som ett krigsfält där alla satt med siktet mot mig. Känslan av att bara vilja få vara osynlig.
Känslan av killar med syklop som simmar under vattnet intill mig för att se på min arm som jag mer än någon annat ser till att hålla under vattnet och gömma.
Känslan av hur jag bara vill gömma mig och försvinna.
Endast 6 år. Endast 7, 8, 9 och därefter.
"Barn är bara barn"
Ah. Men jag var också ett barn.
Åh fina, söta du 💖