06:19:17
Jobbar på förskola
Titta så fint porträtt av mig jag fick av en liten tjej, så gulligt att hon till och med ritat små fingrar på högerarmen
Ni vet ju hur jag tänkt om barn och att jag alltid varit mer eller mindre rädd för barn i och med att de fått mig att känna mig osäker kring min dysmeli. Jag har hållt föräldrarna ansvariga för att informera kring olikheter och skillnader, men sen tänkte jag, Varför gör jag det inte själv?
Detta är en väldigt viktig sak för mig. Så ett par veckor tillbaka har jag jobbat på förskola med olika barn på olika förskolor. Och det har fungerat jättebra.
Jag tror faktiskt att det är ett jättebra sätt för barnen att komma i kontakt med olikheter i vardagen. Dom undrar och frågar, och visst har det varit jobbigt vissa stunder när buskillarna viskar och har sig.
Men överlag så har det varit väldigt bra.
Jag har förklarat hur den inte växte mer i mammas mage, vi har pratat om att vattna på armen och se om den växer precis så som en blomma vid solsken och bevattning, vi har tittat dagen efter om den växt och konstaterat att Nej, nu växer den inte mer.
Jag har hört barn förklara för sina vänner att "ibland blir det bara så, vissa människor föds så " och i de stunderna är det verkligen värt det.