16:43:43
Jag kan bara hålla ett barn i handen i taget
Under snart 3 månader har jag jobbat på en förskola där jag fick heltidsanställning till årskiftet. Jag har jobbat på två avdelningar, jag kallar dom här avdelning 1 och 2.
På avdelning 1 har jag trivts så enormt bra, med både personal och barn. Barnen har tyckt om mig och jag dom, så otroligt mycket. Dom har, allihopa, i olika takt, accepterat mig och min dysmeli. Dem säger "Din minimini-tumme" och pillar lite på min lilla tumme på högerarmen.
Det svåraste för dom att förstå har varit att jag sagt att "jag kan bara hålla ett barn i handen i taget" när flera vill hålla hand. Men för ett tag sedan när jag höll en pojke i vänsterhanden, tog en liten flicka tag om min stump, och sen gick vi så. Jag blev enormt rörd över att hon var mer öppensinnad än vad jag själv varit. Och det kändes verkligen som att jag lyckats.
Kan ärligt säga att jag älskar dom här underbara ungarna, varenda en och att jag är så väldigt stolt över hur dom har tagit till sig och accepterat olikheten jag kom till förskolan med.